Olika är bra

Första middagen i nya lägenheten 
I morgon så ska jag bjuda hem mina föräldrar till min nya lägenhet. OCH jag ska bjuda på plankstek har jag bestämt. Det är både min mammas och min pappas favoriträtt. Hela min uppväxt har mina föräldrar retat mig för att jag absolut inte kan laga en enda maträtt. Men nu har jag ( i hemlighet så klart) gått på en liten matlagningskurs, där vi bland annat har fått lära oss att laga just plankstek. Och min lärare sa att min var väldigt god så nu har jag självförtroende nog, så att jag kan chocka mina föräldrar i morgon. 

Problemet är att jag idag insåg att jag inte har en enda planksteksbräda hemma så nu måste jag fort som bara den ut på stan och ragga upp ett par sånna. När mina föräldrar måste jag också städa varenda kvadrat centimeter av min lägenhet eftersom att jag vet att dom verkligen kommer att inspektera ALLT. och om dom hittar en liten dammtuss kommer dom att tro att jag inte kan bo ensam. Ja, som ni förstår är båda mina föräldrar väldigt pedantiska. VÄLDIGT. Jag vet inte riktigt varför jag inte alls är det, konstigt ändå. Att man kan bli så olik de som har uppfostrat en. Min syrra däremot är exakt som dom. När vi delade rum när vi var små trodde hon att hon skulle dö när hon kollade på min sida av rummet som var i totalt kaos. Man såg liksom en skarp linje där min sida av rummet tog slut och hennes sida tog vid. På hennes sida var sängen strängt bäddad och allt låg linjärt på skrivbordet. Medan det hängde kläder på min nattlampa och kudden låg vid fötterna. Ja så kan det gå helt enkelt, underbart med olikheter ändå måste jag säga.